Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 396 —
»Åh, Nils!»
Det kom öfver hennes läppar med ett ljud af befrielse,
som om hon plötsligt återfått talets gåfva.
»Ah Nils! Det är bara en sak, jag ville få säga dig.
Om du ej kommit, så hade jag gått till dig. Jag har gjordt
allt detta, endast därför att jag hållit af dig så högt. Jag
har aldrig hållit af någon annan. Och aldrig kan jag komma
att göra det.»
Nils fick åter det uttryck i sitt ansigte, som alltid gjorde
Märta skrämd.
»Hvarför säger du mig detta?» utbrast han.
»För att jag tyckte, att du skulle veta det», svarade
Märta.
Och efter en stunds tystnad, tillade hon:
»Trodde du, att det var för att göra det godt igen?»
Det fans icke en gnista hopp i Märtas själ, när hon
sade detta, och när det var sagt, reste hon sig upp och gick
utan att se sig tillbaka.
Nils boll henne heller icke kvar. Han satt i samma
ställning, som han suttit förut. Han satt där länge, och i
hans öron klang den ton, som legat i Märtas röst, när hon
gick. Denna ton genljöd inom honom ock gjorde honom
vek. Den berättade om en olycka, till hvilken Nils tyckte
sig vara skuld, och medan han satt så, förvandlades inom honom
allt hvad han förr tänkt eller trott sig kunna komma att
tänka. Och som gripen af en plötslig tanke satte han sig
upp och såg sig omkring.
Ingifvelsen kom öfver honom så plötsligt, att det knappt
var ett moget beslut han följde, när han reste sig upp och
gick. Nils gick vägen tillbaka genom bvn och såg
lotsutkiken ligga framför sig. Öfver klipporna brann höstsolen, och
platsen var tom. Nils gick vidare, och när han glänte på
dörren till den lilla kojan, fann han där den han sökte.
August Sjöholm satt ensam på bänken därinne, och när
den andra kom in, reste han sig upp och sträckte fram handen.
Nils stannade i dörröppningen.
»Det var inte därför jag kom», sade ban.
Nils visste i det första ögonblicket icke, hvarför han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
