Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 405 —
talet tystnade af sig själf, när han var borta, ty hvar man
visste, att August Sjöholm hörde till dem, hvilka alltid gå
oeh längta efter omväxling. Och han fick det väl nu, som
han ville, när ban kom närmare staden.
Denna händelse kom som en lättnad för både Märta
och Nils, och den hade nog också kommit för deras skull.
Men den medförde dock icke den förändring, som Märta
hade hoppats. Den bröt icke den tystnad, hvilken rufvade
öfver de båda makarnas samvaro. Denna tystnad kom vid
måltiderna, när maten stod på bordet, eller när de sutto
samman, då måltiden var förbi. Den kom, när Nils satt och
slöjdade inomhus och Märta gick omkring med sina sysslor.
Men säkrast kom den om aftnarna och de sena kvällarna,
när vinden tjöt omkring knutarna och hafvet var svart med
hvitt skum omkring stränderna. Då slogo fyrens ljusvågor
som breda flammor i raka linier genom mörkret, och skenet
lyste upp det lilla rummet, där de sutto. När de gått till
sängs, och lampan var släckt, lågo de tysta vakna, och med
bestämda mellanrum kom detta ljus från fyren och kastades
mot kammarens vägg så starkt, att den ene kunde se den
andres ansikte. Det var, som om inne i denna flod af ljus
liksom i ett osynligt jätteur setat en jättependel, hvilken
svängde rundt på hafvets vida yta. Denna pendel mätte
minuterna, som gingo, begrof de gamla i det stora,
oåtkomliga djupet och framkallade nya, hvilka i sin tur skulle
försvinna i det lefvande minnets omätliga famn. Och medan
ljuspendeln, som kom och försvann, gaf åt Nils och Märta
känslan af tidens gång, var det som om tystnaden dem emellan
börjat att tala och utan ord fört dem närmare samman. De
somnade in i mörkret med skenet från dess sista svängning
i sina ögon och. ljudet af hafvets brus i sina öron.
Men hur väl den ene än visste, hvad den andre tänkte,
så fanns dock hos Nils något, som arbetade oeh sjöd, om
hvilket Märta var okunnig. Väl visste Märta, att den timma,
lion länge väntat, snart skulle slå, och hon kunde känna sig
krympa ihop af ängslan, öfver hvad då skulle ske. Väl
lagade hon i ordning kläder ocli lindor så mycket som
möjligt var i hemlighet, så att Nils ingenting skulle behöfva att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
