- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
8

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägsyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till all lycka satt Sven i häcken, och när vagnen skulle
förbi den ilskne resanden, ville Sven, gubevars, grabba håll
i karlen och gifva honom ett nyp. Och det måtte han ha
gjort, ty i detsamma skrek främlingen:

— Vell du ge’ mig igen min mössa, din bandit!

Men Sven for af som en blixt.

Då tänkte jag, att vi väl borde ha reda på, hvem det
var, som kvalde oss i vägafriden, och ref fördenskull upp
en tändsticka.

Godt folk, det var länsman, som vi skällt och kastat
snus i ögonen på. Han stod där utan mössa och peruk och
rööjd och ilsk som ett bi.

Han kom ifrån vägsyn, sa’ han, och nu skulle hin onde
anamma oss, påstod han.

Vi stodo där som katoliker inför påfven i Rom och
tiggde om nåd och försköning samt svuro på att vi inte
kunde ana, att nådig befallningsmannen var ute på vägsyn
i oktober.

Till sist lofvade han oss likväl, att vi skulle få fara i
frid, om vi gåfvo 20 kronor hvar till de fattige. Detta
fingo vi äfven gå in på, ty det gafs ej annat råd, och Per
fick därtill lof att låna länsman sin skinnhätta.

Allt det här äro de förhärdade nya författningarna
skuld till, ty hade vägsynerna fått hållas som förr i världen,
hade detta elände naturligtvis aldrig händt.

Jojomän, sådana grannlåter och trefligheter ställa de
till nu för tiden.

Men det värsta af allt var ändå, att när Sven kom
hemskenande till Gölen och hustru hans kom ut och fick
se honom ligga full i häcken med länsmans mössa och
peruk i näfven, så fick hon, Gu’ förlåte mina synder och
skam till sägandes, inte mer och inte mindre än missfall.

Så vägsynerna äro då i denna regeringens tid inte
mycket att hurra för, — det är då säkert och fulleligen
bevisadt genom denna redogörelse.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free