- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
17

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löftesbrytarens straff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmånligt gefte, äss Herren i sin nåd skulle låta lifvet renna ur
Greta!

På så sätt gick den syndabocken och grunnade öfver
antingen han skulle fria till den eller den samt gjorde
öfverslag öfver de fruntimmers ägodelar, hvilka möjligen kunde
passa honom, medan Greta ännu lefde och låg och våndades
inne i stugan. —

Ibland kunde Maja komma ut och hojta:

— Gack in en vändning, Jonas! Ho’ jämrar sig efter
er och påstår att det lindrar henne, när I setter på
sängakanten!

— Dä’ ä’ bara fruntemmersgriller! Ja’ ä’ väl ingen
helbregdagörare eller doktor eller apetekare heller. Och inte
har ja’ ti’ å setta fånöttig, när potaterna ska i jora — utan
in mä dej du, Maja, å logna henne och häf i henne
meklament, så bättrar hon se nock attan, äss dä ä Guss velje!
svarade Jonas.

Men en afton, strax före solakvällen, kom Maja
utrusande på kornåkern till Jonas och skrek och stammade:

— Nu får I lof in lell, för nu ä’ dä på utspel mä’
henne rektigt ändå! Ho själas bestämdt innan sol går i
skog!

— Åh, dä’ går nock inte så kveckt heller, mente Jonas.

Men Maja grep honom i tröjan och släpade in honom
till den sjuka, som verkligen låg i själatåget.

— A’jöss mä’ dej, Jonas lelle! Lofva mig nu en ting,
så kan jag gå bort i logn. Men lofvar du inte dä, så ä’ ja’
rädd att ja’ allri får ro i grafven! stammade den sjuka.

— Hva’ ä de då?

— Jo, lofva me nu i dödsstunna, att du all’ri, all’ri
går å gefter om dej!

— Ja, gubevars! lät Jonas. Men han tittade åt annat
håll, så man kunde då förstå, att han inte hade allvar med
sitt löfte.

— Tack, tack för dä ordet. Nu ska’ ja’ dö i ro! Och
den sjuka såg nöjd ut och tröt strax därpå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free