- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
26

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »I vettnes närvaro»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han bestämdt mistat sitt vett för’et, om lian hade haft
något sådant att mista.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Sven Månssons kor och stutar hade en sommardag
brutit sig in i Kalles hafregärde och åstadkommit en ganska
bra ödeläggelse därstädes.

— Du får lof betala mej skadan, för du har ovana
kreatur och gärds’gårn var redig! sa’ Kalle.

— Aldrig får du en styfver förrän du visat bå’ dä’
ena och andra. Syn och domstol få lägga emella’ oss, för
ja’ betalar inte utan att ja’ blir dömder te’t! svarade Sven.

Men domstolen ville Kalle inte till. Hellre hade han
väl anropat hin håken om hjälp än den, och därför gick
han och grubblade i sorg och själskval en långlig tid.

Slutligen fick då äfven han en dag en idé, och med
den gick han till Manne i Lunden, som anses för en klyftig
jösse i församlingen.

Men en skälm är han ju i bå’ själ och hjärta.

— Undras om dä’ skulle va’ farligt, om ja’ klådde upp
Sven Månsson rejält, för ja’ får ingen frid inom mej,
hvarken natt eller da’, så länge han inte fått sota nå’t för dä’
där våldbetandet i min hafreåker! frågade Kalle.

— Farligt! Nä’ gubevars! Men du får lof göra’t ärligt,
och så är dä’ tvång att du gör’et i vettnes närvaro! rådde
Manne.

Öfver det rådet blef Kalle så glad, att han gick hem
mycket bå’ tröstad och vederkvickt.

Serradö, två dar efter tog Kalle med sig ett par bra
karlar och masade ner till Måns, som just gick och redde
sin träda.

Kalle gick rätt på’n, och när han kom fram, klippte
han till Måns med sin staf, så att karlen blef både flat och
förargad.

— Vet du intet hut? Ska’ du slöss? röt Måns.

Men han fick intet annat svar än stryk immer badd
tills han nästan var fördärfvad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free