Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade emellertid nära på glömt bort bå’ Adel
skomakare och äfventyret vid Lindstads badstuga. Men så,
serra dö, kom Adolf minsann åter dagarna före pingst ett år.
Ni kan aldrig tro hur fin han var med guldkedja och
rock som en svalstjärt. Stöflar hade han alldeles som ett
par drögåsar, och så hvassa voro de i tårna som spetsarne
på en hötjuga.
När rusthållaren fick syn på’n vid kyrkan pingstdagen,
tänkte han som så, att han väl kunde bjuda honom hem
till middagen.
— Sådan fågelskrämma som han nu är, kan han inte
vara farlig för Mina, mente gubben och gick bort och sporde
m:r Adolf Swansson, om han inte ville svänga med upp
till Mogård efter tjänsten,
— Yes, döbbelju, well! sa’ Adolf.
Men innan de satte sig till bords hos rusthållarns,
ångrade gubben på att han dragit dit amerikanen.
Ty han såg allt på Minas later och braskande, att hon
fortfarande var glad vid pojken.
— Flecka ä’ blind, ho’ måtte inte si hur den
skrangelhanen vetter i ben och hasor! murrade gubben och blef
allt mer och mer bedröfvad i sin anda.
Obegripligt fin var Adel emellertid och i allting vände
han sig precis som den värste herre. När han skulle äta,
dängde han i öfverdåd från sig knifven och gaf sig på
köttet efter Mogårds gamla skälleko med bara gaffeln. Men
det var då dumdristigt gjordt, och kunde inte aflöpa annat
än illa. Ty just när gubben vid ett tillfälle såg hur Minas
ögon, alldeles vidöppna af kärlek och beundran, hängde fast
vid Adel, fick denne en köttkluns fast i halsen. Han
tråkade och sväljde och tråkade flere hvarf, men det halp
inte. Han blånade tvärt i synen och höll på att dråsa af
stolen.
— Slå’n i röggen, slå’n i röggen, far, ella’ dör han!
skrek Mina. Och rusthållarn steg upp och klämde till
amerikanen mellan skulderbladen, så att det ekade efter’et. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
