Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måla-Svens omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig kastade denne då en blick på Svens vägbit,
utan den blef sådan den var, gropig och eländig, ty Sven
hade aldrig gjort ett grand vid honom.
Jo-jo men, Sven och jag hade inte så litet ihop.
Men så, serradö, blef Sven väckt och omvänd i ett
enda tempo, och det gick så kvickt, att vi visste inte ordet
af förrän det var gjordt.
Ifrån den stunden gaf han mig på båten och vårdade
sig knappt om att hälsa på mig.
— Är du arger på mäj, eller hva’ i hundingen går
det åt dej, Svänte? sporde jag honom en gång, när vi
möttes på kvarnvägen.
— Nä, men nu kan ja’ inte dra’ i ok mä dej längre;
du ä’ inget sällskap för mej! lät han och dräpte i detsamma
till sin häst med piskskaftet tre resor utefter refbenen, på
det att han snarast möjligt skulle komma ifrån min syndiga
närhet.
Men hans lass var tungt, vägen djup och hästen
utmagrad, så det gick inte fortare än att jag hann slänga i
honom någonting om, att »den rättfärdige plägar förbarma
sig öfver sitt ök».
Men det ångrade jag se’n, ty jag hade icke kommit
många steg förrän Sven dängde en sten i ryggen på mej,
så att jag fick hicka efter andan en half fjärdingsväg.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Se’n träffades vi inte på vådligt länge, utan jag fick
sköta mej själf både med länsman och andra affärer.
Men en dag mötte jag honom likväl på Vernamo
marknad, och efter som jag, gubevars, var ett grand lifvad, som
vanligt är vid sådana tillfällen, när man vånglar med kreatur
och får och ger en hop köpskålar, så frågade jag Sven, om
han ville dricka öl. Han stod och funderade på’t en
vändning till att börja med. Men se’n hviskade han:
— Tack du, men ta’ då med dej putellen till Molanders
stall, så låsa vi in oss och dricka!
Och det gjorde vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
