Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måla-Svens omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n torkade han sig om munnen och vi gingo dädan.
Ifrån den betan blef han ett grand sällskapligare emot
mig. Och icke långt efteråt kom han själf och hämtade mig
till en predikan i grannsocknen.
När vi kommo in i Vernamo skog, sa’ han till mig, att
det skulle vara nyttigt för mig, i fall jag omvände mig.
— Kanske det! lät jag.
— Själf har jag förkofrat mig betydligt se’n jag fick
mitt nya sinne. Ty se’n det blifvit bekant att jag slagit
upp med världen, behöfver jag inte lägga upp veden jag
säljer, behöfver inte väga mina smörtrillingar, utan folk tror
på mig ändå. Och det kan du allt tänka dej, hvad det
gör under året för den, som säljer litet i hvar vecka!
förklarade Sven.
— Och tror du, — fortfor han, att jag i min lifstid
hade kunnat sälja min istadiga märr, äss jag lefvat i mitt
gamla tillstånd. Men nu trodde de mej, när jag sa’, att
hon hade alla dygder och inte ett enda fel. Och tror du,
att August i Bolet stigit i borgen för mitt riksbankslån, om
ja’ fortsatt att lefva i köttet. Men nu gick det som en dans
att få dit honom.
På det viset predikade han för mig hela vägen, så att
jag var inte långt ifrån väckt, när vi kommo fram till
missionshuset.
Och jag styrktes ännu mer under själfva mötet.
När det var slut och jag kom ut, tittade jag efter Sven,
och då jag koxat en stund, fick jag se, hur han gick
afsides med Johannes på Höjden, som är ledamot i
bevillningsberedningen.
Nå, jag gick efter och lyddes på deras prat, och då
fick jag höra hur Sven tiggde och bad, att de skulle sänka
skatten åt honom.
Men den andre påstod, att det vore den största
orättvisa i världen och att det inte kunde gå för sig.
Då knäckte Sven till att gråta och jämra och snyta
sig, så det var rent ynkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
