Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fördärfvad andakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En lördags kväll hade vi kommit tillsammans en hel
skock — ja, väl ett hundra personer — nere i Funtabo,
där det skulle blifva ett bra bönemöte. En talare från
själfva Stockholm, som under en åtta dars tid varit nere
och hvilat sig hos sina släktingar i Grönlid, hade lofvat gå
fram till Funtabo vid sjutiden på kvällen och göra ett tal,
hvilket vi väl kunde behöfva, eftersom ingen predikant varit
på trakten under fjorton dars tid.
Kalle i Funtabo hade burit cirka fem tolfter bräder in
i stugan och lagt upp dem på stolar, så att där var bänk
intill bänk, såsom i det religiösaste missionshus. Han hade
stöttat under det stora slagbordet och satt upp en stol på
detsamma för predikanten, så att allt var rejält och passande
ordnadt. Och sömmerskorna i Skyafall sutto rundt omkring
på slagbordskanten med sina guitarrer öfver knäna.
Där var stor andakt, och vi visste inte, att pojkarne
samma kväll voro ute för att bota symaskinsagenten.
Och om vi det rätt vetat, hade vi nog inte lagt oss i
det, för agenten var ju egentligen en stor rackare.
Medan vi alltså sutto i Funtabo i andakt och gudlighet,
lågo pojkarne i dikena nedanför Grönlids brinkar och lurade
på agenten, om hvilken de fått veta, att han skulle fram
där densamma kvällen.
Mörkt och ledt är det ju alltid där nere i skogsdungen,
men detta skedde i adventet, och då är skummet därstädes,
förstås, tjockare än hafregröt.
Där lågo, som sagdt, pojkarne på ömse sidor om vägen
med ett rep mellan sig, och så hade de med sig Pelle
skomakares gamla maskin, den de hade för afsigt att binda på
ryggen på agenten på det att han måtte få känna på, hur
tungt maskinväsendet tryckte dem själfva.
Nå, framåt half åtta-tiden fingo de skönja agenten
komma traskande med en cigarr i mun. Han trodde
tvifvelsutan, att alla människor voro på bönemötet och att han
kunde gå trygg. Men när han kom midt emellan de
svartsjuka pojkarne, snarade de omkull honom med tömmen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
