Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I potatisgraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på fadrens bekostnad nu skickades hem tillika med hustru
och barn.
Måntro det var allt en hård nöt att knäcka för Måns.
Men vi grannar tyckte, att det inte var mer än rätt åt den
bråkstaken. Ty han hade inte varit för god att hushålla
väl med pojken, när han var hemma, och låta honom gifta
sig efter sitt eget hufve’ här på orten, ty vi ha gualof inte
sådan missväxt på töser, att man behöfver dråsa upp till
nordpolen efter dylika.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Men nu komma vi till det värsta. Måns fick i sin
syndiga skalle, att han skulle reparera upp sina affärer och
taga igen, hvad han fått sätta till för sonens skull genom
att gifta bort sin enda dotter med Isak i Grythult, som var
den klumpigaste och dummaste pojk vi hade i länet, fast
han hade ett grand pengar. Men Måns hade alla dar tyckt
om Isak, ty en dummer tyar sig till en dummer, det ser
man jämt, när folk stifta vänskapsförbund och bilda kotterier.
Tösen var däremot bå’ rar och snäll och grann och inte
ett tecken lik far sin.
Måntro, hon hade inte torra ögon en enda dag, sen
Måns kungjort henne, att det skulle hållas bröllop för henne
och Grythultarn till hösten.
Stackars barn, hvarken tårar eller böner beto emellertid
på far hennes. Han låddes inte om hvad hon sa’, utan
styrde och ställde med giftermålsaffären alldeles som om
hon inte hade haft något ord med i laget.
Själfva Isak yttrade också en gång, rätt så dum har var:
— Dä’ ä’ kanske inte lönt, att vi dra’ te’ med geftet,
för ja’ sir bestämdt, att ho’ inte vill vid mej!
— Vill! Hon ä’ bara blyger, dä’ tar sig nog, sa’ pojken
om skrikannet. Ho’ blir allt så gla’ ve dej som ve smör,
när saka’ blir klar! lät gubben.
Så en gång, just midt i själfva potatisplockningen, var
Isak nere i Käringanäs en kväll, och då kommo Måns och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
