Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två martyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Manne, fastän dessa senare gå här och räknas till
syndarehopen samt troligen aldrig bli ansedda för helgon.
Hvilket är orättvist.
Men jag vill åtminstone göra min plikt och sätta ärones
krona på deras änne.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Man kan inte se en mera påtaglig bild af
själfförsakelse än Manne i sensommardagar. Hos honom kan man
icke tala om denna moder till allt elände, som kallas köttets
begärelse, ty det finnes intet kött på hans kropp, icke en
endaste slarfva en gång.
Han har spunnit af sig det på bicykel och på jakt,
så att om man skulle förebrå honom något, så vore det
väl egentligen »benens begärelse»; men sådant har man ju
aldrig hört nämnas såsom något i och för sig själf syndigt.
O! den som kunde lefva så helgonlikt som han!
Hela våren och sommaren, ända tills jaktandan tager
vid, förgäter han hustru och barn och vänner och värld
och är en botgörare utan återvändo, späkande sin lekamen
mellan ett par hjul, trampande sig fram på vägar och stigar,
tänkande i ensamheten djupa och ödmjuka tankar samt
vettskrämmande bondkäringar och vägfarande hästar, hvilket
är bicykelsportens främsta resultat.
När andjakten sedan börjar, ser Manne ut som en
sprättbåge.
Men han har ej ännu tillräckligt späkt sig, och så tager
han ytterligare till att martera sin lekamen och sin hunds
också. Dag efter dag plumsar han då i vassen vid
stränderna af alla bygdens sjöar, är uppe med solen och går
som en perpendikel dag ut och dag in och glor tålmodigt
efter de flyende änderna.
Och detta gör han icke för snöd vinnings skull, ty han
får ej en enda and med sig hem.
— De äro för stora, de flyga sin kos, plägar han säga
med en undergifven suck, men det hindrar honom ej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
