Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två martyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ögonblicket därpå slogs hans lykta i tusen bitar, och
själf vardt han kindpustad och bankad samt med hugg och
slag drifven ut ur lustgården.
Men han tog allt med samma himmelska tålamod,
med hvilket han hela månader utan klagan kan vänta en
mörts svaga napp, lånade sig en annan lykta och stultade
in i en annan trädgård. Ä’ke en sådan karl nästan mer än
en människa?
En onaturligt het sommarmiddag, då eljes allt lefvande,
så vidt möjligt var, sökte skugga — det var för resten i
fjol somras — satt han som vanligt ute på sjön och glodde
på sitt flöte samt inbillade sig att han var en vådlig
sportmänniska, ända till dess att han höll på att få solsting.
Då fick han — så underligt det än låter — en
förståndig idé.
— Jag ska’, minsann, ta mig ett bad, efter jag inte har
så långt till vatten, tänkte han.
Och så klädde han af sig i ekan och skuttade i på
grundet. Men båten fick en liten törn och lomade af
till sjös.
Där stod Gusten nu och kunde nästan inte annat.
Slutligen beslöt han att gå i land och kom upp till
en backstuga, där en ensam gammal gumma bodde vid
stranden.
På aftonen kom den undergifne fiskaren hemdrifvandes,
klädd i en gammal rutig underkjol, ett par träskor på de
bara fötterna och ett grönt kläde på det storslagna hufvudet.
Det kan kallas att vandra som en botgörare.
En morgon kom han hemskranglandes med en
långrefskrok med vidhängande tafs i näsan.
— Hur i all världen har herrn burit sig åt nu? sporde
doktorn och kunde naturligtvis inte hålla sig för grin.
— Ja’ låg på knä i aktern och skulle vittja refven, och
pojken, som rodde, gjorde med båten ett ryck framåt i stället
för att backa som en ska’ göra. Då dråsade ja’ i och rände
hufvu’t midt i refven, svarade Gusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
