- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
181

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedergällning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hvad är dä’ i alla fall för en »Greta», som kan
oppstrujera hela Uropia på dä’ viset? sporde slutligen fader
Isak i Holmahall, som hela tiden gått tyst och andäktig på
vägkanten.

— Hin vet! Dä’ står just ingenting om henne, men
djädrig måtte hon allt vara, ty så mycke kan man då i alla
fall begripa, att hon dras med bå’ turkar och greker på
en gång! upplyste Sven.

— Dä’ va’ ledt! Vi hade i min ungdom här i sockna
en Greta, som gjorde på samma sätt, och hon blef ett
tvistefrö och orsak te’ möcke elände, hon också! Dä’ va’ Greta
i Lund! I ha’ väl hört talas om henne!

— Att hon blef tafsig och skild vid sin karl, dä’ ha
vi hört, men ingenting mer! Tala om paschasan för oss,
fader Isak, så skrider vägen lite lättare och så slippa vi att
tänka på den förgrymmade turken och de eländiga
stormakterna, bådo vi.

Gubben var egentligen icke mycket för det, men vi
släppte honom inte.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Greta i Lund hade sexton tusen daler kalla pengar efter
mor sin och ett obeständigt sinne. Det var därför som det
drog ut på tiden med hennes gifte. Ty än ville hon ha
den ene och än den andre. Det var löx att hon kunde
besluta sig.

Men till sist kom hon dock så långt, att hon
egentligen inte slets mer än mellan två, nämligen Olle i Byn
och Johannes i Holmahall, min förre gårdman, sa’ Isak.

Den ena lördagskvällen lofvade hon sig åt Olle och
den andra åt Johannes, och på det viset höll det på en
långlig tid. Pojkarna hatade hvarandra till döds, det är klart,
och hvar de stötte tillsammans, blef det slagsmål och
ledsamhet af, så att de gamle spådde, att de inte skulle sluta
förrän de mördat hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free