- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
184

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedergällning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jöns i Bolet hade en döfstum pojke och den tog han
till sig som dräng. Inga fruntimmer tåltes i huset, utan
Johannes stod för matlagningen och den döfstumme
mjölkade korna.

Ingen vet, hur de redde sig. Men det sades, att med
mataffärerna var det klent, ty Johannes sublade ihop födan
och kokade som om det varit till svin.

Kvinnfolken spådde, att han skulle fördärfva magarne
på sej och pojken och att det skulle bli straffet åt
honom för det att han drifvit undan hustrun och gjort henne
vettlös.

— Han är sämre än en munk, hette det.

— Så en morgon just i dagbräckningen — fortsatte
Isak — kom den döfstumme upp till oss och hylade och
gnisslade med tänderna och bar sig precis åt som en stolle.

I början trodde vi, att den orene anden farit i honom
och blefvo förskrämde. Han höll sig om magen ock slängde
sig hit och dit, kastade sig i sängen och rullade ner i
golfvet, och därpå pekade han hemåt Johannes’ stuga och
ryckte och slet än i den ene, än i den andre af oss liksom
en hund, som vill att man skall följa med honom.

Då förstodo vi till sist, att det måtte vara något på tok
nere i gårdstugan och så följde vi dem.

När vi kommo dit, låg Johannes och tumlade på golfvet
och skrek, så att det kunnat röra en sten. Han var precis
grönblå i ansiktet, och det syntes, att han led förskräckliga
plågor. Han kunde inte hålla sig still en enda sekund, och
det hemskaste var att se, hur ögonen nästan ville krypa ur
hufvudet på’n. Och hans jämmerrop se’n!

Bror min spände för och satte i väg efter doktorn, ty
vi kunde ju inte låta karlen själfdö heller, och under tiden
sökte vi lugna honom så godt vi kunde med varma tallrikar
och med brännvin. Men ingenting lindrade hans plågor.

Om ett par timmar kom doktorn, och så fort han fick
se Johannes sa’ han:

— Karlen har tarmvred!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free