- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
203

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spökelset i Fästampen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Åh, låt henne hållas, det gör ju ingenting, för ja’
ä’ ju änkeman, lät Johannes.

— Men du kan väl begripa, att om skam tar henne,
så tar han dej också, när hon sitter i ditt knä! fortfor
Kalle. Och det bet på Johannes, så att han skjutsade af
tösen halfvägs utåt golfvet.

I detsamma blef det ett sådant väsen i stugan, att vi
i hvart ögonblick trodde, att hon skulle ramla omkull.
Stolarne dansade hit och dit, besmanen trillade ner af
dörrposten, osten, som låg på slagbordet, damp i golfvet och
rullade under sängen, vattenbyttan slogs omkull i spisvrån
och kaffekokarn for upp i skorstenen. Svafvelos kände vi
också.

Mera tålde vi inte vid, utan redde oss att fly.

Till den ändan rusade Johannes fram att hämta sin
smällpiska, som han ställt vid chiffonieren, öfver hvilken
Luther hängde och tittade ner skarpt och karlavuret. Och
just som Johannes sträckte ut näfven för att gripa pisken,
tog, min själ, Luther ett skutt och flög rakt in i synen på
karlastackarn, så att bå’ han och Luther slogo vidöppna i
golfvet.

Jag ska’ säga, att det efter den betan inte dröjde många
sekunder, förrän vi sutto i vagnen.

Men att komma i väg, det var löx. Märren tog i och
drog, så att ryggen stod som en sprättbåge på henne. Men
vi kommo inte ur fläcken, utan stodo där vi stodo.

— Läs en bön eller vers! bad Johannes.

Men vi voro alla så anfäktade, att det bar sig inte för
oss med något läsande, utan vi kommo tvärt af oss.

— Låt oss vränga våra hättor och rockar! menade
Kalle. Det gjorde vi och fingo däraf ett vidunderligt utseende.
Men det halp inte ändå. Märren mäktade inte flytta
vagnen en tum.

— Låt oss gå baklänges rundt omkring häst och åkdon
tre gånger! suckade Johannes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free