Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedernamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan i Fällan fick heta »Svanselin» i hela sin tid för
att pojkarne kommo öfver honom en gång framme i
kyrkostallet, när han hölls med att stjäla tagel till en pisksläng
ur svansen på en annans häst.
En vårmorgon gick Gustaf i Påbo ut med bössan för att
nedlägga en hare, som han varsnat borta i sin aspdunge.
Hur i hundingen han vinglade och krängde med geväret,
råkade han emellertid att skjuta ihjäl ett får för sin granne,
och allt ifrån den stunden kallas han allmänt för »Skytt i Påbo».
Amandus i Dalen blef en gång alldeleles välsignadt full
på en auktion i Lanna. Men så knäckt han än var, hade han
så mycket vett i behåll, att han begrep, att han skulle få
smörj af hustru sin, om han visade sig för henne i
förnedringstillståndet.
Fördenskull undstack han sig vid hemkomsten på
fårkätten och somnade där.
Ifrån den betan fick han heta »Bagge».
Nils i Kvarnbacken gick vid ett marknadstillfälle
omkring och roade folk med sina konster. Ju värre de grinade
åt honom, dess besattare blef han, och till sist satte han
sig i sitt öfverdåd opp på en oxe och red omkring på den
ibland folket.
Stackars karl, ifrån den stunden kristnades han till
»Ryttmästaren», och det får han allt heta till döadar.
Och efter jag är kommen i tagen, kan jag rätt så gärna
tala om, hur jag själf fick mitt »kläkord».
Innan vi blefvo blåbandister här i tiden, brukade vi
gunås dricka glögg om juldagsmorgnarne, på det att vi inte
måtte förkyla oss på vägen till ottan.
En gång hade jag väl fått ett grand för mycket eller
varit svag och medtagen förut, ty jag somnade under
predikan, Gu’ förlåte mig den synden, och var yrvaken och
fumlig i hasorna, när vi skulle ut ur kyrkan, hvadan jag
råkade dråsa utför läktartrappan, så att det brakade bå’ i
mej och i templet.
Det är fördenskull de kalla mig »Läktorn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
