Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedernamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkoherdens blida och förtroendeingifvande blickar, blef
det så småningom klart för honom, att han här fick ett råd,
som afsåg det bästa för hela hans lif.
— Tro du mig, fortsatte kyrkoherden — att om du
kallade dig med hvilket namn som helst, så finge du likaväl
i hela lifvet heta Hök, men antager du detta som ditt namn,
så bär du icke längre ett öknamn, utan ett namn, som är
ditt, och ingen af ditt befäl eller dina kamrater, och icke
heller folket här i socknen komma att med underförstådd
förolämpning kalla dig Hök.
August öfvertygades snart, grät och tackade samt bad
kyrkoherden föra in det namnet i betyget.
Så kom rekryteringsdagen. När rotehållarne för N:o
120 Knallhult påropades och samtidigt fingo höra, att den
rekryt de anmält enligt prästbevis hette August Andersson
Hök, tittade de och andra närvarande sockenbor en smula
förvånade och skamflata på hvarandra.
Men då de fortfarande fingo höra befälet kalla August
med namnet Hök och sågo denne obesväradt och gladt
lystra till detsamma, nämnde de honom också på enehanda
sätt, men utan det lömska hångrinet.
I socknen spordes det snart, att August antagit namnet
Hök, och sedan dess var det som om minnet af Anders i
Flobäck gamla hönsförgripelse alldeles dunstat bort. August
Hök är nu en dråplig korpral, och aldrig kommer han i
sommartid till kyrkan, utan att han pryder den gamle
kyrkoherdens grafkulle med de enkla blommor, som han
kan leta sig till å våra magra sandhedar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
