Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lätta bröllopskläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes alltid i hvarje bygd några personer, som äro
hvad man kallar klassiska, och här på orten ha vi, mån tro,
flera stycken sådana.
Men för momangen tänker jag hufvudsakligast på Fia
Mård och gamle landtbrefbäraren Johannes Isaksson.
Fia Mård hade allt sin lilla historia och sina stora
minnen, hon som andra.
Ifrån sin barndom och långt efter det hon redan börjat,
såsom man säger, lägga på gummefläsket, tjänade hon hos
baronens borta på Svanaholm. Men när den gamle baronen
dog och den unge friherren kom till väldet där uppe och
ville ha yngre och smärtare och grannare fruntimmer
omkring sig, fick Fia för sin lifstid stugan, som hon nu bor
uti borta på utgården, jämte ett reelt kofoder, ty hon hade
varit en duktig trotjänarinna.
Hon hade det alltså mycket bra och lugnt på
gamledar. Det hölls inte ett bröllop, barnsöl eller en begrafning
på långa vägar i orten, utan att »jungfru Fia» skulle dit
och laga maten och styra och ställa, ty hon visste, hur det
skulle gå till.
Och när man nu vet, att det här ute är så, att alla
gästerna vid kalasen lämna en viss part af sin »förning»
till kokerskan, så kan man allt tänka sig, att det ofta fanns
många godbitar i Fias skåp.
Men grann var hon inte att se på. Skam till sägandes
hade hon rätt försvarliga mustascher, som mången af
socknens lejon afundades henne, och i öfrigt liknade hon allt
mera ett bykekar än en sylfid samt såg inte så litet rolig
ut, när hon kom och rultade på vägen, den goda Fia.
Sitt utseende rår då människan i alla fall inte för,
utan det är nog skaparens ensak. Men saken var den, att
Fia var så vådligt moralisk, att hon aldrig fick nys om, att
en pojk och en flicka tyckte om hvarandra ett grand, utan
att hon styrde till ett socknaspektakel. Och därför var hon
just inte vidare omtyckt af ungdomen, utan den förde kolifej
med henne och diktade till och med visor om henne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
