Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Kalle på Näbben friade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till brandstaken och började hyfla öfver ryggtaflan på den
stackars pojken.
— Ja, slöss I far, bäst i vell, men friar gör ja’ inte
ändå! grät pojken.
Till slut blef gubben honom likväl för öfvermäktig, och
inte är det heller så godt att hålla stånd, när en brandstake
hviner och viftar kring armar och ben på en.
Om en stund sprang också Kalle baklänges rundt
omkring i stugan och tjöt och hojtade.
— Skona lifvet, skona lifvet!
— Vell du fria då, din rackare! röt gubben.
— Ja, ja, släng bara ifrå’ er staken, så ska ja’ fria år
ut och år in och allri’ göra annat.
Då kastade Erik sitt tillhygge och tittade segerstolt på
Kajsa.
— Sir du det, att ja’ hankade allt förnuft i honom
till slut! sa’ han och torkade af sig svetten i ansiktet med
skjortärmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
