Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ätaretrio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först vill jag nämna några ord om Peter i Appelt.
Här finns nog icke många, till och med i utlandet, där de
annars skola vara värre än vi i allting, som kunna äta i
kapp med honom.
En vår hade klockarn körhjälpe, och då vet man, att
det kan vankas en bastant kvällsmat för körkarlarna.
Klockaremor hade också dukat fram bruna bönor och fläsk
och hvitgröt för de tio karlarna, så att det rent knakade i
bordsbenen.
Peter i Appelt, som hade längst hem, slutade en kvart
före de andra och skulle förstås in och äta, innan han
körde hem.
Nå, han satte sig ner vid bordsändan, läste sin bön
samt knäckte till i faten. Och antingen ni tror mig eller
inte, så är det likväl sant, att där efter en stund, när
klockaren och de andra karlarne kommo in, inte fanns mer
än en bit ost och vid pass en half kaka bröd igen af hela
kalaset.
— Ta nu in maten te’ oss, mor lella! skrek klockarn
i köksdörren, när han såg att bordet var tomt. Han trodde,
förstås, att hon inte satt in mera än Peters anpart.
Denne reste sig emellertid från bordet och sade i det
han gick:
— Tack då för mej och för godt kalas! Så mätt har
ja’ inte känt mej på länge!
Men klockaremoran kom in alldeles perplex.
— Ska’ ja’ ta in maten? Ä’ du galen? Ja’ har dukat
in alltsammans! skrek hon och började att stortjuta, när
hon fick se alla grötfaten och bönkarotterna och fläsk- och
körfbergen totalt uppsvulgna.
Ni kan tro, att där blef ett lif och lite sorg och
bedröfvelse hos klockarns. Nio främmande och hungriga
karlar, och inte ett dyft att mätta dem med i hast.
Hur de redde sig ur knipan, det hör nu inte hit, men
Sven i Mjölkanabben, som var med på detta körhjälpe,
satte sej i sinnet på, att han för sin del en dag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
