Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett interview med Johannes i Snufvebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ju mer jag funderade på’t, dess ifrigare
förmenade jag i mitt syndiga högmod, att jag därigenom skulle
kunna bli ett slags matador, synnerligast här ute, där det
ju inte vill så särdeles mycket till för att bli hållen för ett
ljus och ett snille och en kapabel människa.
Det synes allt vid våra val till offentliga värf, menar jag.
— När Sven Månsson i Grymtås, inte behöfde göra
mera än sy på sig ett blått band och taga upp två sånger
vid skördefesten i Hult samt sucka och runka på hufvudet
och se försmädlig ut, så fort det blef tal om pastorn eller
andra herrar eller om världslig kunskap; när han inte
behöfde göra mera än detta för att bli invald till direktör i
sparbanken, så vore det väl sjutsingen, om inte jag genom
att skrifva ett duktigt interview skulle kunna dänga ännu
värre puder i folkets ögon! tänkte jag.
Något har man väl också icke blott rättighet utan
skyldighet att göra för sin framgång, och då alla mina
grannar, med Sven Månssons glans för ögonen, genom
sjungande och predikande och andra små illstreck i dessa dagar
speciminera för direktörskap i sparbanken, så fick jag för
mig att medelst interviewande komma mig före i världen.
Ty sanningen att säga, vill jag bra gärna krångla mig
fram till nämndeman.
En sådan syssla slår nog bättre i spann än det här
skrifvandet, särdeles om man tager i beräkning alla
middagsbjudningar, gratisfyllen och andra naturaprestationer,
hvilka likt ett himmelskt manna regna neder öfver en inte
allt för omutlig bisittare och sofvare.
Det står nu visserligen i skriften, att sofvare skola
rifna kläder bära, men det gäller naturligtvis inte om
nämndemän, ty här finnas, Gu’ bättre oss, inga personer,
som ha så granna reskappor och ytterstöflar som de i hela
bygden.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Nå, en dag var det husförhörskalas hos Pelle i
Månsabygget, och när jag där såg, att prosten var lagom mätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
