Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkovärdens syn i nyårsottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäfvan och förskräckelse allt mer och mer tilltog, hur
prästgårdens stora hund, som eljes plägade skälla och ge hals,
undergifvet, tyst och ödmjukt kröp utefter marken emot en
lång och svart figur, som slank fram från andra sidan af
byggnaden och snabbt men ljudlöst närmade sig
förstugutrappan.
När Jonas fick syn på den uppenbarelsen, vände han
tvärt och gaf sig till att springa hem mot Bagghemmet, dit
han snart återkom och förskrämde hela huset.
— Jag har inte långt igen, ja’ lefver inte öfver året,
för ja’ har sitt himlatecken på nyårsmorn! pustade han.
— Hva’ har du sitt?
— Änglar i prästegårds förstu’ och djäfvulen på
gårdsplanen! Ä’ dä’ inte nok? skrek Jonas och skakade som om
han hade fått frossan. Se’n tog han till att ömsom gråta
och ömsom grina, så folket kunde inte annat än frukta för
vettet på honom.
Till sist skickade de ett åkande bud efter barnmorskan,
som ju är vårt allt i allom i läkareväg här ute, och hon
ordinerade kalla omslag om hufvudet på Jonas. Och där
låg han hela nyårsdagen och fantiserade stollastycken, medan
allt i Bagghemmet var försänkt i sorg och bedröfvelse.
På kvällen, just i solagången, kom hjälpeprästen dit
ner och skulle höra efter hur det stod till.
Folket berättade hvad de hört Jonas prata om
änglarna i förstugan och satan på gårdsplanen. När den unge
pastorn hörde det, tog han till att skratta så hjärtligt, som
en ung framåtsträfvande präst vågar skratta nu för tiden.
— Lugna sig, Jonas, sa’ han och for med handen
öfver den nye kyrkovärdens kinder, lugna sig, det har inte
varit några öfvernaturliga saker, som Jonas sett!
— Änglar och djäfvulen! pustade Jonas.
— Hör nu på, kyrkovärd, hvad jag säger, fortfor
pastorn. Änglarne, som ni trott er se, voro kyrkoherdens
döttrar, hvilka gått in att önska sin gamle far godt nytt år,
halfklädda och med ljus i händerna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
