Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mor Inga Lisa och Fyllerydsgubbarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gack du dit du ä’ kommen ifrå’! Där du ä’ om
kvälla’, där kan du va’ om nätterna, din rännarekäring, för
här slipper du inte in!
— Hva’ ä’ dä för prat? Öppna du tvärt, annars ...
— Ja, så har du sagt åt mig hvarannan natt i femton
års ti’! Nu ä’ dä min tur. Gack du och låna hus hos
»dina bröder och söstrar»!
Men då tog det eld i Inga Lisa på rena allvaret.
— Dä ä’ skellnad på mäj å däj, din föllestöfvel! Ja’
går ut å lofvar lammet, men du går ut och super, du
rödtrynade och bölande oxe i Basan. Vet du dä’ du’ att du
supit opp mitt möderne och hela skogen och två ängsskiften,
du sure lajinge, du stinkande sugga där, och öppnar du
inte bums, så ska’ fan ta’ dej, ditt grömma åbäke — ja’
skulle inte så syndigt svärja i mitt nya nådastånd, din
fördömda bränvinstratt, för dä ä’ du, vet du dä!
— Dä va’ hundan hva’ du öfvat opp dina
predikogåfvor på den korta tid du varit väckt! Gå på du, gå på
hela natten äss du vell — men in slepper du inte! flinade
Peter.
Käringen blef naturligtvis allt ilsknare och ilsknare,
det kan tänkas, men när hon grälat sig trött och anfådd,
tog hon till lipen och började anropa Peters barmhärtighet.
— Öppna dörra, Peter lelle, du vet allt att ja’ håller
å däj ändå, fast ja’ vart stränger ibland! Öppna, så ska’
ja’ förbanningen inte säga ett ord mer om dett supande,
utan be’ Gu’ hjälpa däj!
— Har du lurat nå’n förr? hånade Peter.
— Jasså, ä’ dä ditt sista ord, att du inte släpper
mäj in?
— Vesst i helgotte ä’ dä så! Du hör väl hva’ ja’
säjer, käring?
— Då hoppar ja’ ner i brunnen, och så kommer mett
blo’ öfver dett hufve!
— Hoppa du, ja, ska’ inte förhindra däj, för dä’ vore
synn att förhålla skam en så fet stek! grinade Peter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
