Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En själfmördare med otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nådatiden var väl emellertid inte utlupen för honom,
ty den ena grenen i klynnan var maskstungen och rent
förtvinad, så att han rök af, när Pellakräket släppte sej och
gubben rakade ner i stenröset, midt uti hvilket rönnen stod.
— Det är så godt att vi ge honom ett reelt kok stryk,
ty det är väl det enda som biter på den girigbuken, när
till och med Guss’ or’ visat sig fruktlöst på’n! mente Sven.
— Ja, det är ingen skam att försöka! lät jag, och så
fingo vi fatt i hvar sin stake samt närmade oss Pelle.
Men fast vi sågo arga ut och hötte med våra stakar
bägge två på en gång samt stampade och svuro och hotade
och röto som ett par lössläppta onda andar eller som två
länsmän, rörde sig Pelle inte ur fläcken.
Och så underligt var inte det, ty den skråen hade
brutit af sig benet i fallet.
Och när vi skulle bära hem honom, kommo vi under
fund med, att han desslikes fått axeln ur led.
— Jojo, de rike ha inte alltid sötebrödsdagar, och nog
hundingen har ja’ bättre och roligare i min fattigdom än
Pelle i sin förmögenhet. Visst har han ett par tunnor gull
men så kan ja’ tralla och har nattaro och armar och ben i
behåll! jublade Sven, när vi hade forslat hem
själfmordskandidaten.
Pelle sa’ inte så möcke som tack åt oss, när vi gingo.
Men när vi voro i förstugan, hörde vi, hur han skrek
åt hustru sin:
— Skicka inte efter nå’n doktor eller nå’ra
meklamenter, för ja’ har inte ett öre att betala med, och det här
läker sej nog på ett par da’r!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
