Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När ingenting annat hjälpte, blef kyrkovärden
uppmanad att stiga in på kontoret.
— Var så go’, kyrkovärd, och stig in i firman på tretti
dar! lät handelsmannen, ty han var så kvick och lustig,
som de, gu’bevars, alla äro.
— Får dä’ inte va’ en liten konjak i kölden? smilade
den förledaren.
— Nä tack! Ja’ ä’ vice or’förare i nökterhetsföreninga
och smakar inget starkt!
— Asch, lite fin konjak ä’ inte skadligt: dä’ ä’ bara
medicin, när man är ute och reser och ä’ ruskig!
— Ja, kanske dä’, och här i ensamheta’ skadar en ju
ingen mä’ exemplet! sjuk och illavuren ä’ ja ju också,
förstås! lät kyrkovärden och slängde i sig ett halft dricksglas.
— Men tala inte om’et, för då blir dä’ ett förhärdadt
lif där hemma! bad han efteråt.
— Var lugn, kyrkovärd! svarade handlarn och hällde
upp ett glas till.
— Ja, dä’ va’ hundingen hvad dä’ lenar godt i bröstet
och lättar på hufvudet. Han är sannerligen ingen dålig
medoksin, den konjaken! log kyrkovärden och svängde i sig
äfven det glaset. Se’n blef han fast för sjalen.
Gu’ vet, om det var konjaken eller det vådliga
profnummerläsandet, som gjorde det, men framåt aftonen vardt
kyrkovärden befunnen i källarsalen på stadshuset drickandes
tutingar, och efter som han inte ätit riktigt en tid förut
eller sofvit ordentligt, så knäckte de där toddarna honom,
det var naturligt. Men det får han lof att ursäktas för, ty
det kan hända den bäste. I alla fall gick det bra för
honom, ty beskedliga människor hjälpte honom upp i åkdonet
och vände näsan på prästens märr mot hans hemhåll samt
hängde tömmen om nacken på kyrkovärden.
Väl var det, att han hade prästens häst, som är sedig
och ärevördig. Det dröjde heller inte så värst länge förrän
öket stannade utanför prästgårdens trappa. Ty dit gick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
