Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klangens Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo visst, kronejägarn sparkade ju af mig benet för
att jag köpte en ylleväst åt henne nere på marknaden.
Han var så stollig efter henne, att han förlorade vetet till sist.
— Äh, di sa’ att han fångade dej i en vargsax, när
du sprang efter henne och att det var saxa, som knäckt
benet på dej. Aldrig har jag hört, att han sparkades. Och
Kalle på Moen hittade ju dej halfdöer i vargsaxa’ en
söndagsmorn, inföll sexmannen, som var en stor filur och aldrig
stack under stol med något eller skydde storgubbar.
Själfva pastorn drog härvid ett grand på smilbandet.
— Om det inte vore för pastorns skull, hade du min
körkekäpp i din skalle på eviga fläcken! dundrade
kyrkovärden, som kände sig stött för vargsaxens skull, kantänka.
Men hur det var, lugnade han sig och fortsatte
beskrifningen öfver Malena
— Hon drog åt sig så mycket manligt kött som fanns,
men själf bara stollades och gycklade hon samt var djädrig
emot alla och brydde sig egentligen inte om nå’n.
Kunde hon skrapa till sig en annans fästman, så tyckte
hon, att hon gjorde det besattandes bra och grinade, så att
hon kunde förgås åt den andras bekymmer. En faslig röra
och ett stort elände ställde hon förresten till här i orten
bland ungdomen på sin tid, och det såg nästan ut, som om
hon inte hade nå’t hjärta, ända till hennes tid kom.
Just när hon var i sina yppersta klangdagar, kom det
en landtmätare åt socknen och blef alldeles pin galen i
Malena, som då tjänade hos komministerns.
En lördagskväll lofvade hon möta honom utanför
ringmuren. Och det gjorde hon.
Landtmätarn, som var långt ifrån »oppslutist», ty
sådana funnos gunås inte på den tiden, allra minst ibland
landtmätare, kom och var glad och lycklig samt hade två
punschbuteljer med sig.
— Här springer så många och vakta på mej, vi gå
rätt in i sakristian! lät Malena, som hade smusslat till sig
den heliga nyckeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
