- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
474

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagsmål och kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stackarn, och så ramlade han utför och slog sig i fallet så
förfärligt, att han blef liggande utan att kunna röra sig.

När Märta om en stund kom ut på gården, fick hon
höra jämmerrop och sa’ till far sin, att hon trodde att
någon ramlat utför berget.

— Det var rätt åt honom, men jag ska’ i alla fall gå
ner och titta efter! mente gubben och masade nedför berget.
Om en stund kom han in, bärande pojken under armen,
som om det varit en hösäck.

Men när han hade synat honom i ansiktet i ljusskenet
och fått reda på hvems ynglingen var, blef Johannes mycket
allvarlig och började visa honom den största välvilja. Och
han hade Märta att fägna honom och gnida honom med
terpentin och bränvin på armar och ben, hvilket hade en
sådan verkan, att pojken rätt snart blef i stånd att gå.

— Ja, inte vill du väl stanna under mitt tak i natt,
det törs du inte för far din, men inte får du gå ensam.
Följ honom du, Märta! befalde Johannes.

Och de unga gingo ut i natten. Hvad de talade om
vet ingen. Men i den natten begrofs det gamla hatet mellan
Åhult och Flathalla. Hvad gubbarne i sin ungdom slitit
sönder, så att inte ett par decennier kunnat laga det, det
fogade deras barn hastigt och lustigt tillhopa under en
endaste ljum sommarnatt.

Nu är Sven ägare till Flathalla, och Jonas är alldeles
öfvertygad om, att han förvärfvat denna stora lycka åt sin
son medels förlusten af sitt öra.

— Jag skulle ha velat ge’ mitt hjärteblo’ för att få se
honom lycklig och förnöjd, men jag slapp undan med en
öronflank. Herren är go’, men han styr oss allt fram på
underliga vägar! plägar han säga, när talet faller på hvilket
godt hemman hans son fick och hur rar hustru han har.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free