Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han lefde ändå, trots gummornas förutsägelser.
Han kunde gå, när han var 11, talade rätt bra när han var
14 månader, och när han var 4 år, svor han så rent som
den argaste länsman.
När han var så där fyra och ett halft år, höllo de ett
litet midsommargille hos Sven Isaksson, och Magnis i Skripen
var där, förstås, med hustru och ett barn, en liten flicktossa
kringsvid fyra år. Hanna hette hon.
A’gust och flickan rullade om med hvarandra och hade
fasligt roligt i gräset, så att det äldre gästabudsfolket inte
kunde annat än grina åt de små.
— Töcker du om flecka, A’gust lelle? flinade Magnis.
— Ho’ ska bli mi lella fättemö! sa’ pojkavasken och
rände in en stor polkagris i munnen på den lilla.
— Ajiame, sånt vett och förstånn’ han har, den pojken,
mer än mången sjuttonåring. Jaja, ingen vet, hur dä kan
hampa sig, ty före spå, ätter gå, plär man säga. Äss han
bara får lefva, förståss. Men kloka barn bli aldrig gamla,
det vet en ju! suckade Kajsa i Hult.
När se’n gästabudsfolket skulle äta sin aftonvard och
hade annat att göra än titta efter de små, buro A’gust och
Hanna ut alla gubbarnes hattar och käppar och roade sig
med att låta dem glida utför vattenfallet, som fräste och
dånade ett stenkast ifrån Sven Isakssons bostad.
Hi, hvad de grinade, när hattar och käppar skuttade
upp och ner i skummet och bränningen, och inte mindre
roligt hade gummorna, när de senare på aftonen fingo skåda
sina herrar och män ligga på magarne och söka efter sina
don vid åns krokar i maden där nedanför.
— Dä kommer nok att slå in: den pojken tar vår
Herre snart, dä’ ä’ inte möjligt annat, så utstoderader, som
han allaredan är! mente gummorna, nu ytterligare styrkta
i denna sin tro.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Medan sedermera A’gust och Hanna runno upp i
världen och gingo i skola och läste för prästen, såg man dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
