- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
485

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid tillhopa, när ungdomen var samlad någonstädes, och
gummorna i orten sa’ beständigt:

— Sir en dä’ att det gick som pojken profeterade, när
han bara var halffemte år och inte större än en näfve gröt!

— Hva’ profeterade han då?

— Att Hanna skulle bli hans fästemö!

— Kors, tänk så unnerligt!

Det sades också, att A’gust skulle blifvit ett vilddjur
och en riktig stopastolle, om inte Hanna förstått att
exercera honom så väl. Han lydde emellertid henne i allting
och tog sig aldrig någonting för utan att rådgöra med
henne om’et.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Under tidens lopp hade där kommit opp en stor
ångsåg borta vid Sven Isakssons.

Samma vågor, som en gång lekt med gubbarnes hattar
och hättor och kyrkokäppar, arbetade nu natt och dag med
att sätta åstad käkarne på denne fruktansvärde Moloch, som
stod där och åt upp den ena skogsparken efter den andra,
utan att någonsin bli mätt.

Där arbetade nu A’gust och förtjänade en rätt vacker
dagspänning.

Ofta i våren sågo vi i skymningsstunden en ljus
hufvudduk fladdra mellan de gröna träden på kullen öster om
sågen. Och gaf man en stund akt på den företeelsen, fick
man alltid rätt snart se en smidig, af sågspån liksom pudrad
gestalt ila upp för backen åt det håll, där sjaletten
skymtade. Och stod man på utkik än en stund, såg man snart,
huru ett ungt par slagit sig ned på någon klipphäll däruppe,
och huru den ljusa sjaletten snart hvilade lugnt emot en
manlig axel.

— Dä’ ä’ A’gust och Hanna, som sitta där och talas
vid om, huru de ska’ ha’det, när de bli gifta te’ hösten!
sa’ folket.

Man log så gärna då ett vänligt löje och önskade inom
sig all möjlig lycka och välsignelse åt de friska och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free