Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glädjekransar och sorgedok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser en bit längre bort än vanligt, att horisonten liksom drar
sig tillbaka och att allting får en ljusare och gladare färg.
Trippar så en liten tös förbi utanför portarne, tycker
man bums, att hon är vackrare än vanligt, och man får
ögonblickligen en nästan oemotståndhg böjelse att kila ut
och ta henne i famn.
Ja, det kan en och annan gång i sådana stunder gå
så långt med en gift karl, att han med strålande ögon och
vidgade näsborrar kan krama till och med hustru sin mot
sitt hjärta, om hon händelsevis skulle komma ut i detsamma.
Och om hon då med skäl bestört och förvånad spörjer:
— Hva’ i Herrans namn tar åt kloka människan före
frukosten? Så svänger man kring henne som vore hon en
nystvinda och icke en matrona samt grinar och trallar:
— Anagga det, du mor, det har blifvit vår!
Så rusar man bort till ett kändt ställe i lunden för att
se, om inte blåsippan har börjat titta fram mellan de gamla
löfkåporna på marken. Benen kännas så förunderligt
spänstiga, och man slänger och dänger med dem precis såsom
en af barnens sprattlegubbar. Ja, man till och med försöker
att skutta öfver gärdesgårdarne.
Så konstig blir man i kroppen, när det börjar osa vår
i naturen.
Några veckor förut drog man sig för en promenad på
en half kilometer. Men när våren kommit, får det vara
bra långt ner till sjöstranden, äss man inte skuttar dit för
att titta efter, om gäddorna slå och leka utmed vassbänkarne.
Ja, egendomligt är det, som sagdt, med våren!
Jag hörde en vinterdag hustrun till en af mina vänner
tigga sin man om, att han täcktes ställa sig upp på en stol
och bösta in en spik i väggen att hänga en tafla på.
Karlen blef nästan arg och röt som ett lejon åt
hustru sin:
— Nähej du, jag ä’ ingen akrobat eller tapetserare eller
timmerkarl, och inte ä’ ja’ heller skapad att flyga åt luften
eller krångla uppför väggar och tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
