- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
513

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rasande man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men vi fäste oss inte stort därvid, utan tänkte som så, att
han utan tvifvel var ute åt länsman med röstlängder och
stämningar. Men så, serradö, uppenbarade sig
fjärdingsmannen en dag såsom en rasande man midt ibland oss.

Han var blekare i synen än det finaste herrskapslik,
och fradgan stod i mungiporna på’n.

Vi rent af förfärades inför vår eljest stillsamma och
beskedlige fjärdingsman.

När han sansat sig så pass, att han kunde tala, fingo
vi honom slutligen att berätta sitt elände.

— Jag drog af med Kalle — sa’ han — på förmiddagen,
och vi voro goda bussar under hela tiden. Kalle var mycke,
ledsen och ångerfull och bedröfvad, som inte underligt var.

Och jag, min stackare, bjöd till att trösta honom, så
godt jag kunde och påvisade för honom, att han inte skulle
sitta inne te’ evig tid och att han inte skulle unnergå annat
än ett enkelt fängelse, hvilket ju nu för tiden är en
enkel sak.

I solnedgången närmade vi oss häktelset, och Kalle
blef allt mer bedröfvad i sin ande.

— Hva’ var dä för papper du fick, Jo’an, utå länsman,
innan vi dro åstad? sa’ Kalle, då vi voro så där omkring
300 steg ifrå’ häktet.

— Dä va’ fångförpassningen och de andra
handlingarna, svarade jag.

— Dä skulle allt va’ roligt att se, hur så’nt sir ut!
Låt mig titta ett tag i dem!

Nå, jag trodde honom inte om nå’t ondt, utan tog fram
papperen och lät honom läsa.

I det samma voro vi just komna till häktet.

— Ge mig te’baks papperen nu! sa’ jag.

— Nä, låt mig läsa ett grand till och ring du på porten
så länge! suckade bofven.

Och jag mitt dumhufvud gjorde så.

Inom en minut flög dörren upp och Kalle slank in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free