Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rasande man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja’ ä’ fjärdingsmannen Johan Månsson i Intagan
som skall aflämna denne Kalle Bengtsson i Skogen till straff
för brott, som allt står i denna förpassning! förklarade den
uslingen och bockade och hoverade sig.
— Dä’ ä’ lögn! Dä’ ä’ jag som är fjärdingsman och
han som är fånge! skrek jag.
— Nu hör ni, sådan bof han ä’! grinade Kalle och bad
att de genast skulle ta’ hand om mej och ge honom kvitto
på mej.
Ni kan tänka er, att det blef ett väsen på häktet!
Befäl och knektar höllo med Kalle, eftersom han hade
papperen, och jag blef så förbluffad och ilsk och altererad, att
de äfven för den skull trodde, att jag var bofven.
Kalle var lugn och sekterlig och anropade dem om att
genast häfva mig in i cell.
— Han ä’ en vådlig person, den här lönkrögaren. I
ett nafs kan han flyga på någon af oss. Jag har, måntro,
fått känna mej i lifsfara för honom under hela vägen!
yttrade han. Hvilket gjorde mig ännu mera galen, så det
var med knapp nöd jag undgick tvångströjan. Och så häfde
de in mig, grät fjärdingsmannen.
— Och nu har du suttit af böterna Kalle? ropade vi.
— Vesst fasingen!
Nu kunde vi inte hålla oss för grin längre, ty saken
var för bra gjord af Kalle i Skogen.
Det var i det ögonblick, när skrattet skallade, som vi
trodde att vår arme fjärdingsman skulle spricka.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Men när man tänker lugnt på saken, är det allt
märkvärdigt ändå, att dylika ting kunna hända i vår upplysta tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
