Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godsherrns festmåltid och torparns kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Lite té och en predikan, som frun läser upp, dä’
står en sig inte på tills en kommer hem, äss en inte broar
unner duktigt i förväg!
På den bestämda dagen och klockslaget sutto alla
godsarne med sina hustrur på de insatta bänkarna i det
ståtliga köket.
Kopparkärl skeno på hyllor kring väggarna, och från
spiseln spred sig ett starkt doft ur den ångande tékitteln.
— Herre Gu’, om dä’ ändå vore en rejäl fläskgryta!
vågade Erik på Snabben hviska till sin granne.
— Tösst, tösst, herrskapet kan komma hvilken menut
som hälst!
Det var litet tryckt därinne.
Patron höll ett strängt regemente och ville gärna att
den ene godsaren skulle springa till honom med skvaller
om den andre.
Han hade dem på sina fem fingrar, förföljde den, som
inte ville »bära till honom dålighet» om sin granne eller
som försummade gå och höra den präst, som han och frun
gillade, eller gick och hörde den, som herrskapet icke
tyckte om.
Så det var inte något roligt ställe just.
Längst bort bakom ryggarna på de andra satt Johan
i Gummebo och skylde sitt ansikte.
Han var den, som patronen höll sämst af allesammans,
fast han var den likaste dagsverkaren och en hjälpsam och
god människa.
Hade han två rockar, kunde han ge’ bort den ena,
om nöden stod på, och likadant var det med hustru hans.
Men patron var rasande på honom. Han fick honom
hvarken att skvallra eller att gå in i
»helnykterhetsföreningen», som han stiftat på gården.
Och det värsta af allt var, att Johan gifvit tak öfver
hufvudet åt kammarpigan, enär patron dref ut henne i ur
och skur en höstkväll för sin systersons skull.
Johan visste, att han inte var någon gärna sedd gäst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
