Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojkaenfald och kvinnolist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stina på Klampen ville aldrig gå åt. Hon hade
vänslats med hvarenda dräng i socknen under de fyra sista åren,
men aldrig lyckats blifva »bestämd fästemö» åt en enda,
utan hon hade ständigt gått och hört till reserven. Det
var ingen som »extimerade» henne, se’n de lärt känna
henne. Inte var hon just nå’n grannlåt att se på, och så
snarsticken och ilsk och svartsjuk och djädrig på alla vis
var hon, att pojkarna kallade henne »kattan» och liksom
flydde henne.
Men så, serradö, fick hon i fjol somras för sig, att hon
skulle bli riktig fästemö åt Karl Anders hos rusthållarens,
hvilken egentligen inte hade någon annan synd än den, att
han är så illmänskadt snål.
Nå, hon försökte på alla vis med pojken och hängde
efter honom hvar enda helgdagskväll, men han stod emot
rätt bra en långlig tid.
Då föresatte hon sig en gång, att hon kulle sätta
alltihop på ett kort, och så tog hon till alla sina
lönebesparingar och köpte fem alnar af det allra raraste kamgarnstyg
och gaf det åt Karl Anders till en kostym.
Se’n var det, minsann, inte godt för honom att stå
emot längre.
— Ja’ ska’ betala sömningalöna också! myste hon.
— Nä, nu ä’ du då rent vådlig, Stina! sa’ Karl
Anders.
— Och här har du ett fint söndagsbla’ på köpet, log Stina.
— Kors! men är du vettig, lilla vän?
— Ack, ja’ ä’ så rysligt gla’ ve’ dej’, så ja’ skulle ge’
dej hela världen, om jag kunne, suckade hon.
— Nu ä’ ja’ då tvungen te’ å’ kössa dej rejelt för
alla dessa saker, mente pojkastackarn och kysste henne det
värsta han kunde.
— Och här har du en fin körkehatt!
— Nä, nu ä’ du då fly förbanskad! Nu ska’ då ingen
annan än du bli mi’ bestämda fästemö, jubilerade Kalle. Ty
snålheten bedrog honom, förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
