Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad orätt fås med sorg förgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hvilade, som folket sa’, ingen välsignelse öfver
Hökensås.
Johannes fick lof att inteckna gång på gång, men
pengarna gingo som de kommo, Gn’ vet hvart.
— Jag tror, sa’ Anders ibland, att om husbonden rätt
nitade fast sedlarna med fyrtumsspik vid väggarna, så gingo
de ändå sin kos.
Omsider började Anders förstå, att det inte gärna kunde
hålla ihop länge till för Johannes, och han hörde sig
därför om efter ett torp eller ett litet arrende samt sa’ en dag
till Johannes, att han tänkt flytta den följande 24 april
och att han hade för afsikt att gifta sig.
— Hvem ska’ du gifta dej mä’?
— Med Kristin, eran styfdotter. Vi ä’ öfverens om
det! svarade Anders frimodigt.
Men då blef det lif i Johannes på Hökensås. Det var
rätt så när, att han nappat ner bössan och skjutit på
drängstackarn, ty Johannes hade naturligtvis Kristins fädernearf
inne med sig, och han ville, förstås, inte ut med pengarna.
— Kommer du fram med sån’t en gång till, så klipper
ja’ bå’ flickan och dej, om det rätt ska’ ske, när I sofva!
hotade han och såg så hemsk ut, att Anders blef nästan
rädd, fast han annars inte är så buskablyg.
— Vi få hålla ut en tid till. Herren hjälper oss allt
till sist! sa’ Kristin efteråt till Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
