Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron Snuselin och jag på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under sådana uppbyggliga och om sinnesändring
vittnande samtal körde oss Sven på sitt remmalag in uti
köpingen. Vi hade inte varit borta stort mer än en timme,
men ni kan aldrig tro ett sådant mottagande vi rönte. Om
själfvaste kungen kommit, hade det inte blifvit ett värre
hurrande på gatorna. Det var nära på att stutarna skenat
för Sven, och jag hörde till och med gamla kristna påstå,
att de inte sett någonting så ynkligt och löjligt i all sin tid.
Och så grinade äfven de åt oss.
Fruarne Thure S. och Snuselin voro egentligen de enda,
som inte deltogo i det allmänna jublet, utan de trängde
sig med mycket olycksbådande miner fram till remmalaget
och befallde hvar och en sin korsbärare:
— Andas på mej, så ja’ får känna om du supit nå’t!
Vi andades på dem, ty vi tordes inte annat.
— Jo, det är just grant det här, pep fru Snuselin,
när hon drog sin näsa från sin herres och mästares anlete
— det är just fint. Min ussling har hällt fotogen öfver
hufvud och hals på sig för att dölja bränvinsoset. Har din
gjort så med?
— Nej, tack du! sa’ min käring och knyckte på nacken.
Men det såg jag på henne, att inte skulle jag i brådbrasket
få resa ut på någon missionsfest i Lungemosa.
| II. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
