- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
568

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron Snuselin och jag på äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vända om och visa mej i köpingen, när ja’ ser ut
som ett kreatur! Nej tack! sa’ patron och var så förtörnad,
att han till och med började förfördela mig och påstå, att
jag funne fröjd och sabbatshvila uti att föra sko] med
honom och förlöjliga honom.

Vi fortsatte alltså på vägkanten, men fort gick det inte,
ty tidt som oftast satte vi oss fast och trillade omkull och
handterade oss jämmerligen.

Om en kort stund kommo vi att kryssa oss fram på
en smal och slipprig stig utmed ett bredt och vattenfylldt
floddike.

— Passa dej där, Snuselin, så att du inte slinter!
förmanade jag.

— Sköt dej du själf; ja’ ä’ hvarken full eller galen!
svarade han.

Men det dröjde inte just många sekunder efteråt,
förrän jag fick höra ett vådligt plumsande och ett hiskligt
grymtande. Och när jag vände mig om, si då låg Snuselin på
rygg i diket. Jag såg i början blott nästippen och
tåspetsarne på’n. Allt det öfriga dvaldes under vattnet. Men
han flöt opp och började anropa mig och Herranom om
hjälp och frälsning utur floddiket. Aldrig har jag slitit
värre i min tid än jag nu fick göra, innan jag lyckats draga
min vän utur djupet och få honom på fast mark igen.

— Nu får jag nog lunginflammation och dör på
kuppen; ja’ ä’ alldeles genomvåt! sa’ han och grät och
bättrade sig riktigt allvarsamt.

Lyckligtvis voro vi inte långt från ett litet torp, som
heter Vraket, och dit ledde jag den stackars Snuselin och
sökte trösta honom så godt jag kunde.

När vi kommo fram till torpet, träffade vi endast hustrun
hemma och bådo henne att få låna mannens hälgdagskläder
åt Snuselin.

— Du ska’ få en fjärndel kaffe och ett paket cikoria
för’et! lofvade Snuselin.

Mannen hade dock olyckligtvis gått till auktionen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free