- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
583

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stolla-Greta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det här inträffade, som sagdt, på eftersommaren eller
just vid den tid då lingonen voro mogna.

Då hålles det, som man vet, ett grymt lif ute i
hagmarkerna, dit käringarna barka i väg med sina korgar för
att komma i förväg för hvarandra och kunna rifva till sig
det mesta de förmå af de kostbara bären, innan andra
hinna dit.

Så hade ock en dag under föregående vecka Inga i
Snufvebo, Karl Peters huskors, fått för sig, att hon skulle
göra ett rännande till Mogårds kohage för att repa bär,
innan hennes grannkvinna, som hon visste ha sitt
lingonställe där, hunne göra rent hus.

Inga dängde i väg, så fort hon satt fram middagsmaten
och hojtat in karlarne.

— I får ta’ er aftonvard i skåpet, för ja’ blir nog te’
kvällen! sa’ Inga i dörren.

— Ja vars, men du är väl hemma till grötadags?
skrek Karl Peter efter henne, när hon skalade i väg, så att
det snarkade i kjolarna.

Nå, Kalle och drängen satte sig till att äta, och när
nu Inga var undan, togo de tid på sig och gjorde sig inte
alls brådtom, utan tyckte som så, att de för ovanlighetens
skull gärna kunde bestå sig lite mataro.

De hade väl setat där och tuggat vid pass en knapp
halftimme, då Inga helt oförmodadt tumlade in i stugan
och sjönk ner på soffan vid dörren, hvit i synen som det
raraste bru’alakan.

Såväl Karl Peter som drängen tappade sina träskedar
af förvåning, när de fingo se den eljes barska kvinnan i
sådant skick och stirrade på henne en lång vändning.

— Vell nu den förhärdade maran ri’a dej igen, Inga
lella? utlät sig ändtligen Karl Peter.

Men Inga bara ristade på hufvudet.

— Eller har du var’t i gräl och slagsmål med Stina
i Mogård, så att ilskan stockat sej i bröstet och vell
kväfva dej?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free