Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stolla-Greta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, det var då ett vist och sant ord! Jo, Greta
berättade, att när hon tjänade på herregårn, så var där en
gång en målare från sta’n och gjorde en hel hop grannlåter
i taken. Och det minns ja’ nu grant själf. Hon blef då
bekant med den eländiga människan och tog till att tycka
om honom, så att hon kunnat dö, och så att hon rent af
syndade med det! mente hon.
När målaren rest sin kos, fick hon emellertid spörja,
att han var en vådligt dålig människa, som inne i sta’n hade
ett par tre stycken fästemör, och att han där inne gått och
gjort narr af henne. Då hon på det viset kom under fund
med, att hon kastat bort sina likaste och bästa känslor på
en usling och en bedragare och en drinkare, så liksom brast
det sönder någonting i hufvudet på henne, när hon låg och
sörjde och funderade en natt.
Efter den natten mindes hon knappast annat, än att
det var någonting, som jämt och samt hviskade inom henne
ibland högre, ibland saktare, att hon skulle »hänga eller
strypa ormen, som bedrog henne». Den rösten talade till
henne äfven nattetid!
— Aha, då var det den, som dref henne omkring med
repet på vägar och stigar för att leta efter »ormen». Dä’
förstå vi nu!
— Jaha, och i tisdags kväll hade hon förnummit rösten
starkare och tydligare än eljes, och just då hade hon mött
en stackars aftynad vandrande gesäll ute på Mågårdsvägen.
— Åhåå!
— Jo, och när hon tittade i ansiktet på’n, så kände
hon igen honom, att det just var ingen mer och ingen mindre än
den där målarn, som hon älskat så starkt och som bedrog
henne.
— Kors i Herrans namn!
— Hon mindes, sa’ hon, att hon lockat honom en bit
från vägen, att hon lydt rösten och kväft honom med repet
samt att hon tyckt, att det kändes så godt, när hon hållit
till strupen på’n, och att det låtit så skönt, när han rosslade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
