Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett tidningsbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bengt Nilsson i Fagerhult och Sven Kask i Österäng
hade alla da’r varit de bästa bussar i kristenheten. Det var
knappt en fjärdingsväg mellan deras hemman, och förty
hade de ett beständigt hopahang med hvarandra. De skrefvo
på banklån för hvarandra, och när de behöfde pengar dess
emellan för något särskildt momang, så svängde de ihop
växlar och delade beloppen. De bägge karlarne voro såsom
ett. De lånade ärjkrokar och vagnar och järnspett och
flåhackor och snus och brännvin af hvarandra, men kommo
aldrig i gräl. Och om Kaskens hustru blef kaffelös, så
behöfde hon bara smita ner till Nilssonskan i Fagerhult för
att bli hulpen ur trångmålet.
Det rådde med ett ord en obeskriflig vänskap mellan
de bägge fjärdingsbönderna. Bengts hustru hade flera
hundratals gånger åkt med Kasken till sta’n och sålt smör,
eftersom Kasken hade häst, hvilket Bengt inte hade, och
många tjog gånger hade de inte kommit hem förr än sent
om kvällarne.
Men aldrig hade det fallit hvarken Bengt eller Kasken
in att skälla och vara svartsjuka för det. Så gick det i
många herrans år, och ingen kunde ana att Bengt i
Fagerhult och Kasken i Österäng skulle bli okontanta.
— Men i år ha de blifvit de värsta dödsfiender på
jorden, och i detta momang skulle de inte ha något emot
att se hjärteblodet rinna ur hvarandra, suckade Anders och
snöt sej.
— Kom den förhärdade svartsjuka’ emellan? sporde vi.
— Nej, men saken var den, att Bengt i julas sa’ till
Kask: »Vi, som ä så bra bussar och ha så möcket annat
hopahang, vi kan gärna promenera på tidningen te’sammans,
och så kan mi flicka ta’ hem henne, när hon går hem ifrå’
skolan. Så läser ja’ först, och så hämtar du henne här.
Det blir ju billigt och bekvämt.»
— Dä’ har du djädrans så rätt i, svarade Kasken.
Därvid blef det också.
Kasken och Bengt salade ihop pengar och läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
