Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Bengtsson är då jag som en sädesärla eller en
liljestängel, och då kan man allt tänka sig, hur de se ut.
Bengtsson är blåbandist och nästan litet religiös, ty han
har en sparbankssyssla i ögonmärke här neråt, och Gu’ vet,
om han inte i tysthet går och jobbar ett grand efter
riksdagsmannaskap. Någon vidare treflig sällskapsman är han
därför inte, men hans förekomst ger alltid en ärevördig
prägel åt ett sådant här jaktparti.
Petersson är däremot en glad garçon, men syndig till
och med i så måtto, att han gärna drifver skoj med
»broder» Bengtsson.
När vi nu gjorde upp fälttågsplanen, lade den senare
sitt hufvud på sned och sade:
— Nå’t »starkt» får ni inte ta’ med i mitt sällskap,
men mat så möcke ni vill, och jag ska’ hjälpa till att
bära’n.
— Det varder sagdt! lät Petersson.
Klockan tu på morgonen möttes vi hos Petersson, som
stod på sin förstubro med en skock sockerdricksbuteljer vid
sina fötter.
— Gu’ mor’n gubbar! hälsade han. Kan du stoppa
nå’ra af de här läskedrycksflaskorna i dina fickor, Bengtsson?
— Ja, hjärtans gärna. Dä’ va’ då snällt, att du inte
tatt annat med dej! mente Bengtsson och körde ner en
flaska i hvar af sina stora rock- och byxfickor.
Så laggade vi af med eldvapnen på axlar och väskorna
fulla af rika håfvor.
— Var lugn du — hviskade Pettersson i mitt öra —
var lugn, det är »monium» i flaskorna, fast jag girat
korkarna med tråd och satt etiketter på dem för att lura
Bengtsson.
Just som vi kommo in på jaktmarken och skulle ihop
med att släppa hundarne i en backsluttning, halkade
emellertid »broder» Bengtsson i den våta ljungen och dråsade
baklänges, så att det sang i maken och skottet brann af.
En Guds lycka var det, att hvarken jag eller Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
