- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
632

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryttarbragder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och jag hade inte bättre vett, än att jag grep fast och
höll i det yttersta af den kring björken snodda svansen.
Under tiden krånglade sig kyrkovärden stönande upp på
tjuren och satte sig såsom en ryttmästare på’n. En ståtlig
och osedvanlig syn var det.

— Håll bara fast, så ska’ vi kujonera honom och ta’
illvettet ur honom! förmanade kyrkovärden och sporrade
tjuren i sidorna med stöfvelklackarna och böstade honom i
ljumskarne med kyrkokäppen såsom den värsta jokey.

Härunder blef tjuren så pass arg och altererad, att
fradgan yrde ord munnen på’n och jag trodde att han
skulle dö.

Då blef jag rädd och släppte svansen, som i ett
ögonblick ringlade sig af björken.

Och nu startade kyrkovärden.

Aldrig har en människa sett så ridas.

— Bu-u-uh! röt den ädle tjuren och flög af som en
orkan åt prästgår’n till, medan den ärevördige kyrkovärden
flaxade upp och ner på ryggen på’n, föga olik en hösäck.

— Bu-uh! tonade det öfver hela nejden, och knappast
lägre tjöt kyrkovärden efter hjälp.

Jag själf bäfvade.

Men tjuren rusade hem, och då han icke kunde komma
in i ladugården, sprang han hit och dit samt barkade till
sist in i trädgården.

Rabatter ramponerades, blomstergrupper ödelades, och
när prosten kom ut och fick se, hur hans egen tjur, riden
af hans egen kyrkovärd, huserade, kände hans bestörtning,
förvåning och förbluffelse inga gränser.

En sådan syn får väl en präst också sällan se.

Omsider fick tjuren ögonen på en berså, tät och
lummig, och utan tvifvel menade han, att han genom att rusa
in uti den möjligen skulle kunna sopa af sig ryttaren. Dit
for han äfven af. Och där var målet, där var gränsen.
Kyrkovärden förlorade balansen i bersåns öppning, hyfvades
från sin plats af några grenar samt dängdes midt upp på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free