Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett klockbyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lagt sig på’et, blef han riktigt knäckt och låg där, som
sagdt, väntande på förlossningen.
— Undras ändå, om di inte ska’ försonas, innan han
tryter! sa’ en utaf oss.
— Borde väl dä’, ty dä står ju skrifvet, att man inte
ska’ låta sola gå ner öfver sin vrede, och då bör man väl
så möcke mindre låta själfva lefnadssola sjunka hän öfver
sitt hat! lät Per Måns i Intägt.
Det där tyckte vi alla vara så vådligt bra och kristligt
sagdt, att ingen af oss hade något att svara på’t, utan där
blef lugnt och tyst i stugan en lång vändning.
— Men hva’ ha di i alla fall hatat hvarandra för
under en så välsignadt lång tid? frågade någon efter en
stund.
— Herren vet’et, för nå’n människa har då aldrig fått
spaning på’t! svarade Per Måns. Och så gåfvo vi oss till
att repetera upp alla möliga rackarestreck, som de spelat
hvarandra under tidernas lopp, de bägge illvettiga
snålvargarna, ty snåla ha de då var’t till gagn så väl Sven
som Petter, det må Gu’ veta.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
En gång när Petter hade knäckt sitt ben och låg till
sängs, gick Sven en natt fram till hans fönster och vrålade:
— Skynna er ut, godt folk, dä’ brinner i alla fyra
knutarna på eran la’gård!
Han föreställde sitt målföre, den ledingen, så att Petter
anade ingen argan list, utan rusade upp ur sängen och
kom i förskräckelsen inte ihåg, att han hade ett knäckt
ben att ryckas med. Han hade heller inte tagit mer än ett
flängande utåt golfvet, förrän han dråsade omkull och bröt
af benet riktigt och reelt på två ställen. Men så fort det
andra husfolket bara tittat ett enda tittande ut genom
fönstret, begrepo de bums, att det var lurilej och djäklastreck
af Sven.
— Tänk ändå, att han kunde lura ut’et så knepigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
