Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett klockbyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Petter lät, minsann, inte dupera sig af nå’n sång.
Rätt som Kajsa trippade fram i sin oskuld, mätt och
lycklig af kaffe och dopp, snarade Petter henne med en
oxtöm och hissade upp gumstackaren i en björk. Och det
gick så kvickt, att hon knappt visste ordet af, förrän hon
dinglade mellan himmel och jord med repet midt om veka
lifvet. Ja, där hängde hon och gallskrek så förfärligt, att
hon nästan totalt mistat andan, när folk till slut kommo
till och skuro ner henne.
Om denna »Kajsas himlafärd», såsom tilldragelsen
sedan nämndes i orten, processade gubbarne ett par år och
åsamkade hvarandra förluster och tidspillan.
Usch, man skulle kunna skrifva en hel bok om allt
det elände, som Sven och Petter i Kilabo gjorde hvarandra
i sin ilska och sitt hat.
Deras mellanvarande och uppträdande mot hvarandra
visar emellertid hur uselt och vrångt människohjärtat kan
vara till och med hos landbofolk, som eljes för det mesta,
gua’lof, låter gudsfruktan och sedlighetskänsla något så när
bestämma öfver sina tankar och gärningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Serradö, rätt som vi sutto där i Fläskåsen och
språkade i detta ämne, kom Nils i Bögget in och satte sig vid
dörren.
Han såg visst liksom litet snopen ut, när han förnam,
att han kommit midt in i ett korfvagille, men inte kunde
han springa för det. Peter Magnus spenderade på’n, så
Nils behöfde då egentligen inte ångra, att han gått inom
dörren.
När så Nils hade ätit och druckit en vändning, sa’ han:
— Ja, nu, go’ vänner, kan ja’ hälsa så möcke ifrå’
Sven i Kilabo! Han tröt för vid pass en timme se’n!
— Åhå, bevars! Gjorde han så? läto vi alla med
en mun.
— Joho, pastorn skulle dit, och när han gick förbi
mitt, ba’ han mej följa med och visa genvägen! fortfor Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
