- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
644

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett pojkstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så var det i vår ungdom, och så blir det så länge världen
håller, gissar jag.

Och när pojkar och flickor stöta ihop ute på en
landsväg under en kvällskvist, kan ingen begära, att de ska’
hålla sig som kyrkfolk eller vända sig som om de vore på
ett diskussionsmöte, där blott en i sänder har ordet. Utan
man måste nog medge, att det är naturligast för dem och
trefligast också, om de ta hvarann om lifvet och hoppa
och hojta och tjoa och tralla ett grand. Och inte kan man
säga så särdeles mycket om dem, i fall det också skulle
hända, att några gossar, hvilka händelsevis anfäktas af
böjelse för samma tös, ta ett grabbatag med hvarandra och
drabba ihop en smula. Om blott armar och ben och skallar
hålla, så gör det i det hela just ingenting. Och något
skall väl ungdomen ha rätt att rasa.

*



Men kyrkvärden har ett så besattandes allvarligt sinne
och så vådligt ömtåliga öronhinnor, att han blir rakt ifrån
vettet, så snart han får höra ett pojkavrål eller ett
fruntimmersgnällande i nattena.

Är han då så nära, att det vetter till för honom, rusar
han alltid till de ungas samlingsplats och uppenbarar sig
för dem såsom en riktig Nathan, botpredikande och trätande
och hotande med det vådligaste, som kyrkolag och
kyrkoråd i förening med länsman kunde åstadkomma här i
riket.

Och därför är det då nästan gifvet, att om ungdomen
eljest går jämförelsevis tyst och stadig fram annorstädes
förbi gårdarne, då de vanka till och från sina små nöjen,
så knäcka de alltid till med det värsta hojtande, som friska
bondpojkstrupar kunna åstadkomma, när de komma midt
för kyrkvärdens hem.

Fördenskull har han också tidt och tätt ställt till
stämmor mot ungdomens nattvandringar samt till och med tubbat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free