Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett pojkstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helseket, så ska’ ja’ ha dem igen! röt kyrkvärden och satte
för märren samt tog två andra gubbar med sig och for till
Mårtens, när det blifvit skumt om kvällen.
De kommo dit, men sågo ingen Mårten till, ty han
hade af pojkarne blifvit underrättad om tillställningen och
höll sig undan. Men kistan funno de i skjulet.
— Vi bryta opp henne och ta’ skinkorna bums! sa’
kyrkvärden.
— Nej, det tar tid, och kommer Mårten, så skjuter han
på oss, den vildingen. Utan vi knäcka hela kistan och ge
oss i väg mä’ samma! menade den ene gubben.
— Ja, kanske dä’! Och så öppna vi henne i vittnens
närvaro där hemma, tyckte den andre.
— Det blir likast! Vi ta’ då med oss nämdeman, när
vi fara där förbi, inföll kyrkvärden.
Och så buro de ut kistan och satte henne i vagnen och
sig själfva ofvanpå samt körde det värsta de förmådde, ty
de fruktade, att Mårten möjligen låge på lur och ville skjuta
efter dem.
Men det gick lyckligt och bra för dem, ja, till och med
så lyckosamt, att de ute på Snufvebo skog mötte både
nämdeman och länsman, hvilka kommo från en syn i
grannsocknen.
Och när de bägge matadorerna fingo spörja hvarom
fråga var, vände de gärna om för att vara vittnen till
Mårtens illdåd och kyrkvärdsmorans identifierande af sina
skinkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
