Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett sorgebarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han kom hem efter ett nytt och fåfängt försök att få
affärerna ordnade, mor, nu få vi gå ifrån vårt hem! Det
går åt helsefyr och bhr konkurs innan veckans slut. Jag
skjuter mig väl med revolvern eller med Axels fågelstudsare.
Hade han skött sig, så kunde ett rikt gifte räddat oss, för
han ser i alla fall ut som en karl, den odågan. Ja, jag tar
hans fågelstudsare, så samlar jag glödande kol på hans hufvud!
Patron hade knappt talat ut, och frun hade inte ens
hunnit få tappen ur tåretunnan, förrän Axel och
häradsdomaren kommo in.
— Jag hör, att brukspatron fått en hop pengar
uppsagda, och nu ville jag ödmjukast fråga, om jag inte kunde
få sätta in min dotters möderne hos patron, eftersom jag
just nu har di pengarna oplacerade! sa’ häradsdomaren.
Man kan tro, att där blef en nyter brukspatron. Han
hoppade till som en kalf på golfvet och skrek;
— Låt bära in toddyvirke på eviga momangen! Sitt
ner häradsdomare! Jo jo, visst går det an! Hur stor ränta?
— Ja, si det får brukspatron egentligen göra upp med
sin son om!
— Jag ska’ väl så i pocker heller och inte göra upp
med den pigadonisen!
— Jo, efter som han ska’ ha flickan och gifta sig med
henne, blir det väl egentligen hans pengar! lät
häradsdomaren och släppte ner några sockerbitar i toddyglaset.
Patronen bara glodde och glodde än på sorgebarnet,
som stod där och log, och än på häradsdomaren, hvilken
ägnade allt sitt allvar åt toddyberedningen.
Å ena sidan betänkte Strömvall sitt ruinerade läge och
häradsdomarns stora rikedom, och å den andra sin finare
släkt och sin förnämligare extraktion.
Och det slets med honom, som man säger. Men så
kom han att se ut genom fönstret öfver sina vackra ägor
och gårdens trefliga byggnader. Att få gå bort från allt
detta och sätta fot under fattigmans bord — det vore dock
ett rackartyg, det kände han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
