Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västragårds guldbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allesammans väntade vi på hvad som komma skulle,
ty det syntes på Salomon att något var å färde.
Då lät han upp sin mun och höll tal:
— I dag, sa’ han, är det skam te’ sägandes jämt
på da’n inte mer och inte mindre än femti hela och
runda år se’n Inga och jag sto’ på den heta stenen och
gifte oss!
Fruntimren började så småningom lipa, men vi karlar
hviskade emellan oss:
— Kors, där sir en hur länge en man ändå kan stå
ut. Tänk så underligt.
— Och så — fortsatte Salomon — har ja’ bedt er hit
för att på denna da’n tala om för er, hur Inga och jag
började vårt hjonelag. I vår tid, när folket fördärfvar sig
och sin framtid med att ha så stora fordringar på lifvet,
kan det kanske lära er, som inte gått så värst långt på
vägen, ett och annat.
— Dä’ kan, gunås, behöfvas, Salomon! inföllo vi och
vordo än mer nyfikna.
— Jo, när Inga och jag i da’ för femti år se’n gifte
oss, hade vi hyrt förstukammarn nere i Snufvebo. Men
vi ägde inte ett dugg att möblera’n mä’! Vi hade inte mer
än Ingas gamla kista, som hon fått utå moster sin.
— Dä’ va’ allt bra klent! inföll Danjel.
— Vesst var dä’ klent. När vi kommo ifrån prästen
och va’ vigda, satte vi oss på kistan och åto lite fläsk och
brö’, som Inga fått utå sitt förra husbondefolk. Dä var vår
bröllopsmåltid. Men den smakade godt likaväl, bättre än
risgrynsgröt, tyckte vi då. Så sutto vi och åto och grunnade
och sa’ inte ett ord. Men när vi slutat och tackat Gu’ för
maten, dängde Inga te’ mej i röggen och sa: »gack nu ut
i böjden, Salomon, och försök å få låna en gammal säng
eller en soffeskrump!» Mins du dä’ Inga?
— Jojomen! lät denna. Och så tittade de gamla så
godt på hvarandra, så det liksom sken efter’et i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
