Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelspatronens pröfningsstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dä’ får du betala! röt handlarn, som började bli
bå’ rasande och nervös.
— Ska’ ja’ betala? Rår ja’ för, att I sätter era
glasvaror så nära ut på kantera? Och för rästen har ja’ inte
rört höllan mä’ mina händer, dä såg allt I, go vänner! sa’
Erik till oss, som stodo utanför.
Men då blef handlarn ryss befängd och påtade till Erik
Månsson i Fläskelund, så att denne drog vidöppen i golfvet
bredvid disken.
— Ligg där, så gör du inte ondt åtminstone! sa’
handlarn och började växla pengar med oss andra.
Serradö, Erik låg där en god stund och stönade och
gjorde inte min af att stiga upp, ända tills handlarn fick
håll i kappkragen på’n och reste honom upp.
Men då såg Erik lite’ grann ut, mån I tro. Hela
synen var röd på’n, precis som om han haft ansiktet i en
blodbytta.
— Slog du dig så? skrek handlarn och blef blek som ett lik.
— Åh, inte så värst! lät Erik och torkade sig med
kappärmen öfver synen.
Rätt hvad det var började det emellertid blaska
omkring fötterna på handlarn, där han gick innanför disken,
och när han tittat en stund på golfvet, tog han till att
svärja, så att vi trodde, att bå’ vi och han och hela
handelsboden skulle sjunka.
Kan man tänka sig ett sådant spektakel!
När Erik dråsade omkull, hade han nämligen råkat
med axeln slå af träsvickan i piccardonskärlet, som låg
under disken, så att vinet börjat rinna, och då passade Erik,
kantänka, på att gapa om svickstumpen och låta
piccardonen strömma in i sin lekamen, ända tills han rycktes
därifrån. Det var därför han låg och stönade så länge, den
lycklige själen.
Inte var det heller så underligt, att handlarn svor en
flänga, ty när han ryckte ut kärlet och undersökt det, var
där minsann inte mycket att hurra för uti’et.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
