Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pioneer-hushållningen var intet nytt
för honom, men för hans unga fru, som
alltid varit van vid österns
beqvämlig-heter, var det helt annat. De sågo
ibland inga hvita menniskor på flera
veckor: deras enda besökare voro
indianer. De som likväl mest höllo dem i
vänlig hågkomst voro moskiterna. De
svärmade omkring deras stuga i sådan
mängd, att det var omöjligt att ens
kunna röka ut dem. Dörr- och
fönsteröppningar voro öfvertäckta med
myggnät, äfvenså sängarne, men detta var
icke tillfyllest. Trots allt skydd var
kapten Tapper, som då bodde hos Stevens,
så besvärad af myggorna, att han en
gång, efter en hel natts ständiga plågor,
just före daggryningen, samlade några
filtar och tog sin tillflykt till öfre
kanten af kullen, strax bakom huset, i hopp
att kunna få åtnjuta litet sömn före
frukosten. Han rullade in sig i filtarne
och hade just inträdt i drömmarnes
land, då han kände i ansigtet den heta
andedrägten af ett vilddjur, hvilket
gjorde fullkomligt slut på hans böjelse
till sömn. En stor varg med åtskilliga
kamrater i närheten sökte i arla
morgonstunden efter en välsmakande
frukostmåltid. Med ett skri, som till och
med öfverröstade fallets dån, rusade
kapten Tapper upp, skakade filtarne — hans
enda vapen — mot vargarne, hvarpå
han med några väldiga skutt rusade in
genom dörren till huset, fullt öfvertygad
om att vargarne voro hack i häl efter
honom. Lyckligt och väl kommen ur
faran förklarade kapten Tapper, att han
hellre ville bli blodsugen af moskiter än
uppäten af vargar.
Den 3ode April 1851 inträffade å
Ferry Farm en så att säga historisk
tilldragelse i det att Stevens’ familj
välsignades med en första arfvinge, ett
litet flickebarn; det första hvita barn,
som sett dagens ljus i Minneapolis, det
vill säga på vestra sidan fallet. Mary,
som dottern kallades, upplefde endast
en ålder af sexton år. Veckan derpå
kom den första hvita pojken, en
fidei-kommissarie till Stevens’ dåvarande
enda granne, C. A. Tuttle. Äfven han
for redan i unga år öfver den tysta
floden, derifrån ingen återvänder.
Den 8 Oktober 1853 är den
anmärkningsvärda dag, då vestsidans
handels-verksamhet grundlädes. Det var nem-
ligen på den dagen, som Thomas
Chambers öppnade den första handelsbutiken,
“The Pioneer Store.”
År 1854 bygdes mer än hundra hus;
nio butiker öppnades och Col. Stevens
utlade en del af sin farm i stadstomter,
hvilka inbringade från $25 till $150
stycket, allt efter som de voro afsedda att
bebyggas med affärshus eller privata
bostäder.
“The Ferry Farm” upptog allt det
land, som ligger mellan floden och
nuvarande Tenth street samt Third avenue
north och Fifth avenue south — den
del som nu innesluter Minneapolis’
förnämsta affärshus, med ett ord hjertat
af staden. Gatorna blefvo numererade,
som de äro i dag; men avenuerna
kallades med namn. Hennepin och Nicollet
avenues, uppkallade efter de franska
resenärerna, äro de enda avenuer, som i
närvarande stund bibehålla sina
ursprungliga namn.
Under året 1855 stego stadstomterna
i värde från 50 till 500 procent. Goda
bostadstomter kunde då köpas för från
$50 till $100 stycket under det att
affärs-tomter såldes vid vissa tillfällen så högt
som för $500. År 1856 deremot blef
det en veritabel “boom.”
Bostadstomter stego då i somliga fall till det fabu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
